2009-02-08

Salong Titanic

På promenad i mitt kvarter går jag förbi både fiskaffär, grönsaksbutik, köttbod, keramikverkstad, Hemköp och Apoteket. Jag passerar korvkiosken som liknar ett fyrkantigt tivolistånd med sin lucka, handskrivna meny och svartvita skylt på taket med det enkla budskapet »Korv kiosk«. Det är alltid kö till den lilla korvlådan. Om de har ett fantastiskt potatismos eller grymt goda korvar vet jag inte. Jag har inte smakat än.

I fiskaffären är det lång kö på fredageftermiddagarna. Helgen ska firas med färska räkor, lax eller skaldjurspaj. Någon undrar vad lubb är för någon fisk.

På Hemköp är ostutbudet lika magert som vanligt. Och dyrt. Stackars oss. Först levde vi ensamma och ägnade inte en tanke åt utbud, pris och åtgång av ost. Vi flyttar ihop och plötsligt måste vi köpa ost nästan lika ofta som mjölk. Jämt ska man stå vid ostdisken och vela mellan smaklös halvdyrost och en något smakrikare kostaskjortanost.

Så en dag upptäcker vi Majkens alldeles på hörnan. På Majkens livs, kvarterets »turklivs«, är cheddarosten billigare än på stora livsmedelskedjan Hemköp. Affärer som Majkens som har lite av varje; mjölk, bananer, kaffe, glödlampor, toapapper, chips och skosnören, räddar många plötsliga hemmakriser. När bjudmiddagen ska tillredas och saltpacketet står oförklarligt tomt i köksskåpet, är det till Majkens vi springer med förkläde på och grytlapp i handen. Majkens finns där som en trogen tjänare.

Alltid tillgänglig. 9–21 alla dagar.

Bakom disken sitter den gråa leende farbrorn som vanligt och väntar. Väntar på att dörrklockan ska klinga och någon ska komma in och köpa en tidning. En chokladkaka. Ett paket mjölk. Pengar utbytes och blickar möts. Det klingar igen och farbrorn är återigen ensam.

9–21. Alla dagar.

Inte alla butiker lyckas överleva. Bakom vissa fönster är det alltid mörkt. Dammet ligger tjockt på kvarlämnade hyllor.

I andra övergivna lokaler börjar någon plötsligt riva, hamra och måla. En svartklädd med trendiga svarta glasögon flyttar in. Vita väggar och ett stort arbetsbord i mitten.

Det finns också verksamheter som överlever fastän de ser ut att vara på väg att gå under. Butiker som aldrig tycks besökas av några kunder. Butiker som går runt utan att man förstår hur.

Salong Titanic på vår husgavel är en av dem. Trettio meter längre ned på gatan finns en till frisörsalong och 70 meter därifrån en annan. Jag undrar när skeppet sjunker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar