Jag skrev en lång text om Arbetslöshet och fick äntligen ur mig all sorg, oro, ångest och ilska som jag burit alla dessa arbetslösa dagar och nätter. Det kändes skönt att alla tunga känslor fanns där på pränt. Och trots att de var nedskrivna och inte längre bara tankemonster i mitt huvud, så verkade de rimliga. Det var rimligt att jag kände mig lurad, besviken och lämnad av samhället. Det var rimligt att känna att ”det här är inte rimligt”.
Så gick några veckor och jag fick jobb.
Rimligt? Jag vet inte. Men i varje fall oerhört efterlängtat.
