Snart var barnen tre stycken. Onsdag och fredag eftermiddag var de hennes.
Hon började passa en annan familjs barn på kvällarna. Det var två tjejer, två och tre år gamla. Hon såg på Bolibompa, värmde välling, borstade deras tänder, klädde om de till pyjamas och läste godnattsaga.
Hon började på gymnasiet. Fyllde sexton år. Sjutton år.
Tog ett tredje jobb. På helgerna serverade hon fika och lunch till Gamla stans turister. Skummade lattemjölk, plockade disk, torkade bord, bredde smörgåsar och fyllde diskmaskinen.
Hon jobbade varje sommar. Så mycket hon fick och orkade. Oftast blev det större delen av sommarlovet.
Hon jobbade på fritids, som frukostvärdinna på hotell, som köksbiträde och i matbutik.
Hon tog studenten. Valde att genast fortsätta plugga.
På helgerna jobbade hon som köksbiträde och diskare på vårdboende för psykiskt sjuka. De tokiga gillade henne. De berömde hennes flit när hon skrubbade golven rena krypandes på knä. De blev inspirerade av hennes studier.
»Jag funderar också på att börja läsa på universitetet, matematik« sa killen med det rufsiga, alltid lika oborstade, håret.
Flickan log och sa »Varför inte. Sök!«
Hon gillade att prata med de tokiga. Hon varken skämdes för eller skrämdes av deras egenheter. Hon lyssnade, frågade och sparade dessa samtal i sitt inre. Hon hade aldrig träffat mer äkta personer än de där inne. De förställde sig aldrig. De bara var.
»Ibland när jag sitter ute och röker, då hör jag hur myrorna talar med varandra« sa den smala rangliga mannen en dag.
I tysthet önskade flickan att också hon kunde höra vad myrorna pratade om.
Flickan flyttade till en annan stad för att studera. Varannan helg åkte hon till hemstaden och jobbade i huset med de tokiga. Tidigt på måndag morgon tog hon tåget tillbaks till föreläsningssalen.
Fem somrar i rad arbetade hon i den lilla matbutiken i skärgården. Hon sprang mellan lager, hyllor, kassa och båtmack med svetten rinnandes innanför förklädet. Sista jobbveckan varje sommar undrade chefen hur de sista sommarveckorna skulle gå utan henne där.
»Du lovar väl att jobba nästa år också. Du måste!«
Flickan sökte en utbildning hon inte trodde att hon skulle komma in på. Hon fick skriva prov i en hel dag. Efter några veckor fick hon beskedet, hon hade kommit in.
Hon började jobba i butik på kvällar och helger. Satt i kassan i en butik där stadens kulturmänniskor handlar sin mat.
Hon tog sin examen. Sex år av studier på högskola och universitet var över. Hon hade klarat sex år utan studielån. Levt sex år på införtjänade pengar.
Nu skulle det riktiga livet börja. Med riktigt jobb.
Trodde hon.
Istället började Den stora arbetslösheten. Den hemska arbetslösheten. Den mörka arbetslösheten.
I mer än nio år hade hon jobbat parallellt med sina studier. Nu när hon hade studerat färdigt fick hon inget jobb alls. Nu när hon var redo för arbete ville ingen ha henne.
Flickan är jag.
